Planen
Matlagning ombord
Viktiga datum
Båtvänner
Äventyrs galleri
Min båt
Besökande gäster
Livet på båten
Länkar
Loggboken
Kartor och rutter
Hur man kan följa med
Förberedelser
Vart är jag nu
Varför jag seglar
VARFÖR JAG ÄR SEGLARE

Jorden är rund, tack vare Columbus vågade seglingar över Atlanten kanske, men vad som har hänt sedan hans tid är att den är inte lika stor längre. Jorden har krympt enormt med dagens teknologi och färdmedel, jag till exempel, arbetar i Kanada och kan bila runt i Europa på någon vecka. Vi kan se världen på några veckor och göra jorden runt flygningar med några knapptryck på Internet. Hur skall man då se världen, för att kunna hinna smälta alla intrycken under resans lopp?
Jo, segla!
Här under förklarar jag hur det kom sig att jag blev seglare, och senare kom till att segla utanför Sveriges gränser.

Allt började någon gång på 80-talet, jag gick på Påskallaviksskolan och kan ha varit 8 år gammal. Både min Far och Mor arbetade på fartyg som äkta sjömän innan jag föddes, så jag tror det var naturligt att vi bytte från att bo i husvagn till att bli seglare varje sommar. Vi började med en Albin och prövade senare på olika Ballader.
Under min tonår blev det mindre segling, men jag seglade mer och mer själv då Pappa var på jobbet och jag kunde ”sno” hans båt. Givetvis fick jag skäll på kvällen då han såg knoparna jag hade gjort och han förstod att jag knyckt båten ännu en gång.
Tillslut blev det inte så mycket segling i familjen och Pappa beslutade för att sälja båten ”Ballans”.
Ända till året 2007 var vi segelbåtslösa och året innan dess var jag husägare till ett hus utanför Påskallavik – Det var då planen började ta form.
Huset blev sålt av olika anledningar och jag stod helt utan lån och andra utgifter över det vanliga, detta var April 2006.
Jag tog min bil då och körde Europa runt, efter att jag bott i Stockholm ett tag och efter resan stod det klart att jag skulle köpa mig en egen båt.
Resten av hela det året letade jag båt och det fanns inte en ”båt till salu” sida som jag inte hade besökt det året. Dessa sidor förde mig till olika länder med mail:ande och ringande. Thailand och Karibien var av intresse att köpa båt, men det blev istället Kroatien där jag satsade mest krut och det var nära ett båt köp där. En Oceanis på 50fot, ägd av en Svensk men registrerad med Kroatisk flagg.
Turen förde mig (med viss frustration) vidare mot Svenska båtar, både Hallberg-rassy och Bavaria tittade jag på tills min far nämnde en Boström till salu. Aldrig hade jag hört talas om dem och inte heller att de var Orustbygge. Fler och fler fördelar dök upp: Rymlighet, bra köl, ocean klassad, stark rigg med gedigna beslag, förstärkningar på skrov, under 12m men nästan 4m bred, systerbåt till den erkända båten Hallberg-rassy och så vidare.

Vi skulle titta på denna båt i Södertälje, men behövde få mer kött på benen: Var den prisvärd, bra skick och hur ska en sådan båt från början på 80-talet se ut igentligen?
Jag tog fram kryssarklubbens förteckning på medlemmar och ringde upp en Boströms ägare i Stockholm för att få verifierat. Frun svarade jag var förvånad för att jag ringde om deras båt, för den var nämligen till salu och hon var säker på att annonsen ännu inte kommit ut. Chockad blev jag, för nu kunde jag kolla två båtar som är ovanliga, samtidigt.
Vi tittade på den första båten i Södertälje och jag gillade storleken och skeppskänslan över den. Tyvärr var den i dåligt skick, dynerna låg kvar och var fuktiga, det var fuktfläckar i tacket, samt sprickor på både köl och roder. Jag kunde nästa säga nej till ägaren på plats.
Samma dag åkte vi upp till Djurgården och hälsade på Gösta Kaiser, trevlig äldre herre som noggrant gick igenom båten minutiöst. Han la fram fina pärmar med samlade papper över båten och alla de 20-tal åren han haft henne i sin ägo. Båten doftade fräscht, var mysig och fler bra förbättringar hade gjorts. Dock låg hon i vatten fortfarande, teakdäcket var inte bytt och så var det nästan en original motor.
Vi åkte hem och diskuterade i snöstormen flitigt över vad som var fördelarna med detta eventuella köp, samt vad det fanns för fördelar.
När vi kom hem till Påskallavik hade jag redan bestämt mig för att köpa henne, hon hette då ”Bastant” och i mitt huvud döptes hon vid den dagen till ”FREEDOM”.
Nu var det bråttom, vintern hade ännu inte lagt ett istäcke över Stockholm och vinterstormarna hade inte börjat komma titt som tätt. En plan att få hem henne började ta form och tänkbara besättningsmän tillfrågades.
En Januaridag kördes vi upp av en vän och vi började snabbt att packa båten för avfärd, för isen hade nu lagt en tunn hinna och hotade att lägga ett fast grepp om viken.
Efter 4 dagar kunde jag styra henna hem till sin båtplats och jag tackar fortfarande djupt de som gjorde det möjligt: Kenneth Holmström, Sten Hällsten och Bertil Holm.
Hela den resan går att läsa om under fliken ”Adventures” och klicka på Stockholm. Se värda bilden och läsvärd text, där jag tar upp snöoväder i totalmörker, is i skägget och mycket mer.
Så då hade jag fått hem min egna båt, rätt båt för att behålla så som Gösta hade gjort: att köpa rätt storlek från början.

Redan det året, 2007, började jag planera resa till Medelhavet. Hamnar gicks igenom, böcker köptes, timmar av Internet läsning och frågor besvarades: Kanalvägen gick inte att fullborda, hon måste tas via utsidan.
Bara ynka 15cm förstör en vacker lugn båttur ner till Frankrike och dess hav. Med hjälp av andra tittade jag på möjligheter att transportera henne med lastbil eller båt transport och slutsatsen blev i alla fall att lättast vore att segla henne på egen hand.
2007 var planen på sommaren att segla henne till Kiel för att reka för näst kommande år. Med vädrets makter och otur kom vi aldrig så långt, utan vände efter en fin vecka på Bornholm och resterande dagar av läns segling hem till hamnen.
2008 skulle jag äntligen iväg mot Medelhavet. Det köptes nytt försegel, skrovgenomföringar byttes och massa annat gjordes. Då kom andra problem fram, besättning som ”lovade” backade ur eller fick förhinder, pengar strul för mig personligen och kärleksbekymmer var några av de faktorer som gjorde att vi inte kom iväg.
En nödlösning för att göra något kul med den sommaren började ta form, och som vanligt lyckades jag knåpa ihop en bra resa på kort varsel: Estland.
Först seglade jag upp båten till Forsmark som ligger innan Gävle, arbetade där uppe och bodde i Öregrund. Under Juli månad seglade vi över båten till Estland och en speciell ö som heter Runö. Med den resan uppfylldes en av min Fars drömmar, nämligen att få komma till Runö och se med egna ögon denna Svensk ö och dess mystik.

Nu är året 2009 och jag har haft FREEDOM i 3 sommar säsonger (i skrivandes stund).
Vad har då hamnat på ritborden och vad cirkulerar i mina tankar?
Ja, om några veckor sätter i segel och kör Söderut.
Planen är mellan arbetsveckor att få ner båten till södra England eller Portugal innan sen hösten, och om jag styr ut mot Karibien eller Medelhavet får tiden utsäga.
Men som ni märker i denna text om varför jag nu har segelbåt, kan man utskilja en tanke som formas under flera år: Att få komma ut och segla.
 Det är inte målet som är resan, utan resan som är målet.
Vem som myntade det begreppet kommer jag inte på, inte heller när jag hörde det första gången, men vad jag är säker på så är det nyttigt att göra sig påmind om den meningen. För jag är rastlös, det vet alla, och jag behöver seglingen för att alltid vara på väg, blick ut mot nya mål- Just för att kunna få segla.
När jag har barnbarn eller sitter på min ålders höst, kan jag blunda och tänka mig bort på fjärran stränder och de äventyr jag gjorde på FREEDOM. Hur jag upplevde världen med segel.